Bergochdalbana

Redigeringsprocessen.

Ett ord som får oss som skriver att känna på en massa olika sätt.

Jag är mitt uppe i den.

Känslorna åker bergochdalbana. Ena stunden är det super bra andra stunden funderar jag på att radera hela dokumentet.

Tankar som: Kommer det här verkligen bli en bok någon dag? & Det här kommer bli en storsäljare är inte ovanliga i mitt huvud just nu.

Även om det är jobbigt, mycket arbete och en bergochdalbana känslomässigt så ångrar jag inte beslutet att skriva in texten på nytt. Ord för ord. Mening för mening. Det ger mig en större förståelse för texten och orden, varför jag valt just dem i den ordningen och när något inte fungerar märker jag det lättare. Jag fyller i med känslor, dofter, intryck osv. allt eftersom. Gör texten mer levande. Ger den ytterligare en nivå.

Jag hoppas att slutresultatet bli så som jag hoppas.

Hur går ni vidare med råmanuset?
Skriver ni också in allting på nytt eller går ni in och petar i det befintliga dokumentet och texten?