Ibland får jag nypa mig själv i armen

Ja, ibland blir jag tvungen att nypa mig själv i armen för att inte tro att jag sover och bara drömmer allting. När jag fick denna recension var ett sådant tillfälle.

Tänk att det är jag som skrivit denna bok som får alla dessa fina ord från personer som läst den? Det känns helt sjukt 🙂 och ger så mycket energi till att fortsätta skriva. Att fortsätta kämpa när allt känns bläh.

#Repost from @morsan_och_grabbarna with @regram.app
…

Jag älskade boken från första sidan. Det är inte ofta jag känner så och det är inte säkert att jag kan förklara varför. Hade inte räknat med att jag skulle gilla den så mycket men jag skulle vilja hävda att det är den bästa svenska romance som jag läst. Det känns som jag dagdrömmer när jag kliver in i Alexandras värld. Jag njuter av att vara i hennes mammas blomsteraffär, följa med när hon bröllopsfotograferar och när hon och Daniel… Jag kan nästan känna smaken av kyssarna, känna blommornas dofter, känna längtan i hjärtat… Boken känns väldigt genomarbetad och jag misstänker att researchen har varit noga. Man känner för karaktärerna och vill dem väl. Ofta har jag önskat att jag sysslat med något mer kreativt och det här är en stunds avkoppling bland solrosorna där allt är möjligt. Till och med för mig att bli florist/fotograf. Sedan är omslaget vansinnigt snyggt (och matchar min rabatt). Nackdel: satt för länge i solen och har nu fått #bokbränna
Emojibetyg: ???? (J: ??? … vet inte vad han syftar på men han har inte heller läst boken ?)