Det känns som att jag skolkar

I går morse gick manuset till min fjärde bok, Låt spelet börja, iväg till min redaktör på Bokfabriken efter den första revideringsrundan. Så idag känns det lite som att jag skolkar 🙂
Jag brukar känna så dagen efter att jag skickat iväg manus. Att jag borde jobba på manuset, men det kan jag ju inte, fast jag borde. Ja, ni fattar nog vad jag menar 🙂

I alla fall så har denna revideringsrunda varit både rolig och sjukt jobbig. Sista tredjedelen har trilskats. Jag har liksom inte hamnat rätt. Scenerna kändes som att de bara var staplade på varandra, att de inte klaffade och hörde ihop. Och hur jag än vred och vände, klippte och klistrade, skrev nytt mm. så gick det inte. Till slut fick jag till något som jag känner mig relativt nöjd med. Det finns en hel del att förbättra dock, men det är ju det redigeringen går ut på. Att för varje runda slipa och förbättra manuset ytterligare. I slutändan tror jag att det kommer att bli toppen.
Eller jag hoppas det i alla fall!

Låt spelet börja, som den fjärde boken heter, har också fått ett omslag 🙂
Det är sååå fint.
Brukar titta på det när redigeringen känns tung. Det ger mig liksom en liten spark i baken. Får mig att hålla fokus på vad det är jag sliter häcken av mig för.
Vad tycker ni om det?