FörfattarlivRomanceSkriva RomanceSkrivprocessen

Och där gick det iväg

Det reviderade manuset är nu skickat till min redaktör.

Jag gillar förändringarna jag gjort i manuset och jag hoppas att min redaktör också ska tycka om dem. Att de gjort manuset bättre istället för sämre. Jag menar, vilken skräck det skulle vara om man fick tillbaka att det blev sämre!

Fokus denna revidering har legat på att få intrigen att fungera, så jag vet att det saknas miljöbeskrivningar och gestaltning och jag har fortfarande några scener som inte är helt färdigskrivna (alltså det saknas ett avslut på dem så att det inte blir så korthugget som det är nu) men de har bråkat med mig och vill inte alls.

Men jag skickade in det ändå.

Detta är ju saker som jag kan fixa till nästa runda bara intrigen sitter som en smäck.

Har även några lösa trådar som jag måste knyta ihop, men min hjärna jobbar på det.

Det är lite panik och skäms känslor som dyker upp just nu, eftersom manuset är så långt ifrån att vara klart och jag funderar på hur alla andra som ligger vid förlag har det? Om de också lämnar i från sig såna här manus som jag gjort eller om de är nästintill perfekta från början?

Dela detta inlägg

1 kommentar

  1. Hur väl känner jag inte igen lösa trådar och trilskande scener? Mitt manus är fullt av dem. Det har dessutom ett par hål som jag just nu kämpar med att fylla igen. Inte helt enkelt eftersom det känns som om de har samma proportioner som Grand Canyon. Hoppas att det går bra hos redaktören.

Lämna ett svar till Elisabet Nielsen Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.