Liten blir stor

Det känns lite vemodigt att inse att småbarns åren är förbi. Till hösten börjar Grodan förskoleklass och vi lämnar förskolan/dagis bakom oss. Jag kommer ha två barn som går på skolan :-0

Jag har in i det längsta försökt att tränga bort att Grodan blivit stor. Att han inte är liten längre. Han har tappat sina första tänder, han kan skriva sitt namn, han leker med kompisar (både här hemma och hemma hos dem) och idag har han lärt sig att cykla utan stödhjul!

Det är blandade känslor just nu. Samtidigt som det är så roligt att se honom växa och utvecklas så vill man stanna tiden, bara lite! Jag kan sakna bebis/småbarns tiden lite extra i och med insikten att det antagligen inte blir fler barn för oss. Jag önskar att jag hade tagit tillvara på den tiden lite mer med både Prinsen och Grodan och inte stressat så mycket som jag gjorde.

Varje ålder har sin charm heter det ju och det tror jag verkligen på. Jag måste erkänna att det är ganska skönt att inte behöva hålla koll på dem hela tiden, att jag kan släppa kontrollen lite och göra saker som jag vill göra utan att ha med mig något av barnen. Det finns tid att bara vara Kicki och inte mamma hela tiden.  Men det roligaste av allt just nu är att barnen kan göra saker tillsammans utan att kivas hela tiden. Nyss satt de och spelade Den förvunna diamanten och nu sitter de bredvid varandra i soffan och tittar på Disney XD. Att det skiljer 5 år på dem märks mindre och mindre ju äldre de blir!

Barnen spelar spel tillsammans!

Jag ser fram emot att få följa mina barn genom livet och se dem utvecklas och växa upp.