Upp, ner, upp, ner…

Upp, ner, upp, ner…

Jag slits mellan känslorna att detta manus är det bästa som någonsin skrivits till att det är ren och skär skit och ingen kommer någonsin läsa det.

Det är jätte jobbigt. Men det är väl bara att skriva sig igenom det antar jag.

Jag vill så gärna komma igenom detta första utkast. Ha ett färdigt råmanus.

Jag kämpar på!

Mina karaktärer och storyn är det första jag tänker på när jag vaknar och de sista jag tänker på innan jag somnar. Hela dagarna funderar jag på deras sätt att säga saker, hur de skulle reagera på vissa saker osv. Hjärnan jobbar på högvarv.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: