Tyst

Det har varit lite tyst från mig det sista och det kommer nog att fortsätta bli ganska sporadiska inlägg ett tag framöver.

Vi har det ganska jobbigt just nu då J’ s pappa, min underbara svärfar och barnens farfar plötsligt gick bort i torsdags eftermiddag. Det kom som en chock för oss alla och jag tror att vi fortfarande har lite svårt att greppa vad som hänt. Vi har sedan det hände bara umgåtts allihop ( J’s syster med familj, J’s mamma och vi). Det har blivit mycket tårar, skratt och tysta stunder.

J har inte förlorat bara en pappa utan även sin mentor och chef. De har jobbat tillsammans i 10 år och pratat med varandra dagligen flera gånger. Det är ett stort tomrum som han efterlämnar och ett stort ansvar som lagts på J gällande firman. Plötsligt står han som firmans chef, något som han skulle ha fasats in i långsamt under några års tid då svärfar skulle gå i pension. J är livrädd. Jag försöker att stötta bäst jag kan men det är svårt att veta vad jag ska säga och göra. Just nu kan jag bara finnas där.

Jag vet att allt kommer att lösa sig men det kommer att bli en tuff tid framöver. Varför kan vi aldrig bara få en paus från allt hemskt och jobbigt?

Just nu är J iväg och rensar tankarna lite. Han skulle jobba lite på den nya jeepen han köpt. Jag är hemma med barnen och bara myser. Prinsen spelar dataspel och Grodan har somnat i soffan här bredvid mig. Det blev sent igår och vi var inte hemma förens efter 00.30. Vi spenderade eftermiddagen ute i svärmors torp. Det var jätte mysigt och vår 5 åriga bröllops dag blev ganska bra under omständigheterna.

Kram på er och ta hand om era nära och kära. Man vet aldrig vad morgondagen för med sig!

En trött liten Groda!