Kill your darlings

I morse tog jag mod till mig.

Jag raderade ett helt kapitel :-0

Det kapitlet har skavt något enormt och hur jag än vänt och vridit, skrivit om och försökt så passar det inte in.

Nu när det är gjort så undrar jag bara varför jag inte gjorde det tidigare 🙂

Sista tredjedelen som känts omöjlig att reda ut och bara varit kaos känns nu mycket bättre. Det blev ett bättre flyt.

Nu hoppas jag bara att min redaktör håller med 🙂

Kram på er!

Feminism, stereotypa könsroller och romance så klart!

Detta inlägg skrevs från början för Debutantbloggen men jag tycker att det är såpass viktigt att jag vill ha med det här på min egen blogg, i sin helhet, också.

Ni som läser denna blogg vet antagligen vid det här laget att jag brinner för romance genren 🙂 Det har jag alltid gjort men det fanns en tid då jag inte pratade högt om vad för böcker jag tyckte om att läsa. Jag smusslade med det och gömde böckerna bakom tidningar när jag läste på bussen till och från skolan osv. Inte för att jag skämdes, utan för att jag var så trött på alla blickar, viskningar och förutfattade meningar som folk tyckte sig ha rätten att tala om för mig. Då kunde jag inte argumentera tillbaka eller sätta ord på varför jag älskade böckerna, jag visste bara att jag älskade dem.

Det är annorlunda nu.

Jag har byggt en trygg plattform att stå på och jag fortsätter att bygga på den dagligen genom att läsa mängder med böcker, söka information och hålla mig uppdaterad om vad som händer i Romance världen, vart utvecklingen är på väg. För det är en genre som ständigt utvecklas, som ligger i framkant och till och med är före vårt samhälle i många avseenden. Men precis som i andra genrer så finns de böcker som är bekymmersamma. Och av någon anledning så är det alltid dessa böcker som lyfts fram när genren granskas under lupp i bla. media.

Då får man höra att böckerna inte är feministiska och att de är könsstereotypa och saknar djup. Påståenden som inte kunde vara mer fel. Ja, för de flesta av romance böckerna som skrivs idag i alla fall. Och det är sådant som får mig att gå igång och vilja ge mig in i en diskussion med de som har denna skeva uppfattning om genren.

Feminism handlar om tron ​​att kvinnor och män borde ha lika rättigheter och möjligheter. Det inkluderar att skapa utrymmen för kvinnors röster att bli hörda. Bokbranschen har historiskt sett varit en mansklubb, men romance genren har brutit sig loss och utvecklats till att bli ett skyddat utrymme för kvinnors skrivande. Kanske är det därför romance ofta nedvärderas av den litterära världen?
För det är vinnorna som står i centrum när det kommer till romance. Det är övervägande kvinnor som skriver och läser romance och det är kvinnor som historierna handlar om. Det är också övervägande kvinnor som arbetar med utgivningen av romance böcker på de stora förlagshusen, så visst tusan är genren feministisk. Det går dock inte att sticka under stolen att det finns många romance troper som inte känns särskilt feministiska tex, kvinnor i nöd som väntar på att mannen ska rädda dem och alfamän som dundrar in och tar vad de vill ha utan att reflektera över vad kvinnan vill och kvinnor som faller handlöst för dessa alfamän trots att de är riktiga skitstövlar, men faktum är att inte varje roman använder sig av dessa troper. De finns så många fler, så många som bejakar de feministiska värderingarna.

Romance genren har följt med samhällets utveckling och är väldigt annorlunda idag än vad de var för fem, tio, trettio år sedan och om man kollar på utbudet idag så finns det övervägande historier om kvinnor som tar ansvar, som får vad de vill ha och som vänder på steken i svåra situationer. Läsarna vill ha hjältinnor som de kan identifiera sig med (i alla fall en liten del) och som de kan se upp till och de flesta författare levererar faktiskt just det. De väljer att ta sin historia i otroligt feministiska riktningar.

De har starka kvinnliga huvudkaraktärer och kvinnors behov sätts först. De låter kvinnor utforska sina fantasier på ett tryggt sätt och de tillåter kvinnor att ta kontroll över sin sexualitet, oavsett vad deras situation är i verkliga livet.

Men det är inte bara könsrollerna för kvinnliga karaktärer som har fått en makeover. I tex. historiska romance böcker är hjältarna som för en generation sedan hade plöjt sig igenom våra hjältinnor utan att bry sig om konsekvenserna inte längre lika vårdslösa med kvinnornas rykte. De bryr sig också om familjen och vill vara närvarande i sina egna barns liv, ofta för att deras fäder var frånvarande, missbrukande eller överdriven besatt av klass och social status. Och de bestämmer sig regelbundet för att gifta sig med kvinnor som är vackra och fogliga, bara för att sedan känna sig dragna till okonventionella kvinnor som själva står i strid med samhällsnormer. Även i samtida romance böcker ser vi denna utvecklig, där männen inte känner sig hotade av en kvinna som är framgångsrik och som vet vad hon vill ha. Där de faktiskt står upp för kvinnor när de blir orättvist behandlade. Män som säger ifrån till andra män när de beter sig som skitstövlar, som inte står bredvid och ser på utan faktiskt agerar.

Det är en fantastisk utveckling som romance genren gjort och jag hoppas att folk (framför allt kanske media då det är genom dem som icke romance läsare får sina intryck av genren) kan få upp ögonen för detta och inte längre hålla fast vid de gamla föreställningarna som de har. Jag ser fram emot en tid då jag slipper ta diskussionen om jag kan vara feminist och samtidigt älska romance eller då seminarium/föreläsningar inte längre behövs för att bla. diskutera om man kan kalla romance för en feministisk genre trots att böckerna ofta skildrar stereotypa könsroller? (Bara den frågeställningen får det att krypa under skinnet på mig och jag inser att den som ställt frågan antagligen inte läst så många romance böcker publicerade de senaste åren.)

Men tills den dagen kommer så fortsätter jag – och många med mig – att ta dessa diskussioner. Att sprida kunskap. Och jag gör det med ett leende på läpparna, för jag får ju prata om något jag älskar.

Jag känner mig lugn

Jag vet inte riktigt vad det beror på men när jag arbetar med manus två så känner jag mig otroligt lugn. Jag har redigerat ca hälften av texten hittills och än så länge har jag inte drabbats av några större dippar utan det känns som sagt lugnt. Kanske beror det på att jag litar mer på processen, jag vet vad som kommer att ske under resans gång. Att jag helt enkelt vet bättre nu än vad jag gjorde när jag skrev och redigerade Hemligheter små. Att jag samlat på mig fler redskap att använda mig av.

Jag vet att jag kommer att tvivla, det är också en del av processen men just nu så känns det helt okej att dessa perioder kommer att dyka upp för jag vet att de kommer att pressa mig till att skriva ännu bättre och att de kommer att gå över. Att de inte varar för alltid.

Jag passar på att njuta av redigeringen, av texten och av karaktärerna. Om jag lyckas hålla ihop denna story hela vägen så kan det bli riktigt riktigt bra. Kanske till och med snäppet bättre än Hemligheter små 🙂

Hur går det för er andra? Vart befinner ni er i processen?

Jo, jag måste ju även tipsa er om att kika in på debutantbloggen idag då jag bloggar om UST. Något som de flesta romanceläsare och romanförfattare känner till men som även kan användas i andra typer av genrelitteratur för att skapa lite extra spänning mellan karaktärerna 🙂

Lördagkväll hemma hos mig

Sitter i soffan med en varm liten vovve sovandes i knät och på tv:n spelas det upp Youtube klipp efter Youtube klipp med olika dataspel som yngsta sonen vill börja spela.

På bordet står en skål med Skittles och jag mumsar på dem medan jag försöker att skriva ihop ett blogginlägg till Debutantbloggen.

Marknadsföring kommer det antagligen att handla om. Vi får se om jag kan få ihop något bra och läsvärt. Jag har gjort upp en plan för marknadsföringen av Hemligheter små, något jag kommer att skriva om i inlägget på Debutantbloggen på måndag. Jag kommer att få sköta all marknadsföring själv så det gäller verkligen att ha en plan om jag ska få detta att fungera så som jag vill att det ska bli.

Hur tänker ni kring marknadsföring av boken/böckerna?

Snart är det dags 🙂

 

Hänger med nya vänner

Idag har jag hängt med lite nya vänner. Lärt känna dem bättre, deras rädslor, deras mål och vad som driver dem.

De är huvudkaraktärerna i manus 3. Den avslutande delen i Forsberga-trilogin.

Jag vet att jag borde ta tag i del 2 men Liam och Nova vägrade lämna mig ifred så medan jag bakade glutenfria semlebullar, tog tag i bokföringen och sydde en beställning lät jag dem härja fritt i min hjärna.

Nu har jag fyllt anteckningsblocket med dialoger, stödord till scener och bakgrundsinfo. Jag har en ganska klar bild över vad som ska hända och vart det hela kommer att ta vägen, sen får vi se vad som händer när jag väl sätter mig och skriver 🙂 Då kan allt ändras!

Genomläsning klar + omslags funderingar

Sista genomläsningen innan manuset sätts är klart. Det blev några ändringar till som ska föras in (jag har skrivit ner dem i ett separat dokument som jag ska skicka till redaktören) men sedan är det klart. Bara korrektur som återstår.

3 månader kvar ungefär. Sedan finns den där ute. I stora världen. Min lilla bok.

Förra veckan fick jag baksidestexten. Den är så fin. Ska kolla om det är okej att jag lägger upp den på bloggen så att ni får läsa 🙂

Nu väntar jag spänt på att få se omslaget. Det borde bli klart i slutet av februari början på mars. Ska bli kul och se hur de tänkt sig jämfört med vad jag har för tankar. Omslag är ju något man funderat på ett tag. Det är ju så viktigt för att boken ska synas, att man ska få rätt känsla när man ser den.

Här är några omslag som jag verkligen gillar och dessa stilar skulle passa min lilla bok!

Bild lånad från bokus.com
Bild lånad från bokus.com
Bild lånad från bokus.com
Bild lånad från bokus.com
Bild lånad från bokus.com

Här är några bilder som jag sparat i min mapp (när jag funderade på att ge ut själv 🙂 )

Bild från Unsplash.com
Bild från Unsplash.com
Bild från Unsplash.com
Bild från Unsplash.com

Som sagt blomstertemat är något jag verkligen fastnat för 🙂 Kan ju ha med att göra att det förekommer ganska mycket blommor och växter i boken!

Vi får se vad det blir. Kanske har formgivarna på förlaget helt andra idéer 🙂

Att plötsligt inte ha ett manus att pilla med

Jag har abstinens.

I onsdags var jag så så trött på mitt manus men nu känns det konstigt att inte sitta med det och redigera, fundera på formuleringar osv. Det känns tomt. Och det kliar i fingrarna efter att få skriva.
I mitt huvud snurrar storyn hela tiden. Jag vrider och vänder på saker. Om jag gör så här istället vad blir resultatet då? Lyckades jag få fram det som behövde komma fram i den scenen eller måste det förtydligas? Är det för tydligt, skriver jag läsaren på näsan?

Jag tror att eftersom jag inte är nöjd med slutet så har min hjärna svårt att släppa taget. Svårt att koncentrera sig på något annat. Så jag ska ta helgen och läsa igenom manuset igen har jag bestämt. Utan att pilla i det utan bara läsa (med en anteckningsbok bredvid mig så klart). Se om några fler bitar faller på plats 🙂 Troligtvis är manuset tillbaka från redaktören om 1,5 vecka och efter denna rundan som kommer så måste allt sitta på plats.

Det känns som att tiden rusar fram. Det är inte lång tid kvar innan det är 1 januari och runt där ska manuset in till förlaget igen. Då måste allt vara klart. Och jag måste vara nöjd med hur det blev.

Lite lätt skrivångest från mig så här en fredag förmiddag 🙂

Önskar er en underbar helg med mycket skrivande och läsande!

Kram

Blandade känslor

Idag gick manuset iväg till redaktören igen. Det var med blandade känslor som jag tryckte på skicka. Jag är en perfektionist och att skicka iväg något som jag inte är nöjd med är jättejobbigt för mig. Det knyter sig i magen när jag tänker på att min redaktör ska behöva genomlida att läsa igenom de sista fem kapitlen (de är de som skaver och bråkar med mig). Efter att ha tvistat till vissa saker tidigare i manuset så stämmer det inte riktigt på slutet längre och jag får liksom inte till det oavsett hur mycket jag vrider och vänder på det. Förhoppningsvis kan min redaktör hjälpa mig att få rätsida på det så att det inte suger så mycket som det gör nu 😉

Medan jag väntar på att få tillbaka manuset så ska jag läsa. Jag har ett tiotal romanceböcker som ligger och väntar på mig + två handböcker i hur man skriver romance.

Hur går det för er andra skrivande människor där ute?

Bryt ihop och kom igen

I går ringde jag min redaktör i panik. Jag fick helt enkelt inte ihop sista tredjedelen av manuset igen efter förändringarna jag gjort i de första två tredjedelarna. Alla alternativ jag hade kändes helt fel och det bara snurrade i huvudet. Jag insåg att helt enkelt att jag inte skulle klara min deadline, som var igår.

Jag tror att stressen gjorde att allt kändes så mycket värre än det var och tack o lov har jag en underbar redaktör som lyssnade på problemen jag upplevde och vi kom fram till att jag ska skicka med de olika varianterna jag har så att hon kan läsa igenom dem. Vi sköt också på deadline till den 7 december.

Efter samtalet stängde jag ner manuset. Bröt ihop och tyckte att jag var sämst på att skriva. När jag var färdig med det så plockade jag upp en ny bok att läsa och försökte att inte tänka på mitt manus. Få lite distans.

Idag känns det mycket bättre. Jag backade ett steg. Letade fram den version av manuset som jag fick tillbaka från redaktören, innan jag började att göra ändringarna som hon föreslagit, och satte mig och läste igenom det på paddan. Så att jag inte kunde gå in och pilla i det utan bara koncentrera mig på att läsa från början till slut och jag tror att jag har hittat en lösning på det jag kämpade så med igår. Vissa saker föll på plats och jag hoppas att det ska kännas lika bra när jag skriver in dessa förändringar som det gör nu.

Så mitt tips i dag är att om du kör fast och allt känns som en stor soppa och du inte vet vart du ska börja… ta ett steg tillbaka, eller till den punkt där du senast kände att de funkade.

Kram på er alla fina läsare <3

a64376247e0ab823041cb7d13e86055a

Nya tag idag

Efter några timmars sömn så sitter jag återigen i soffan med luntan av papper i knät och läser manuset för jag vet inte vilken gång i ordningen 🙂 Måste ärligt säga att jag börjar bli lite trött på manuset nu men jag märker ju att det blir tajtare och bättre för varje genomgång. Jag hoppas bara att redaktören håller med.

Mannen skrev ut manuset igår så kvällen spenderades med att börja gå igenom det från början med de övergripande tipsen jag fått från min redaktör i bakhuvudet, så som att inte stapla känslouttrycken på varandra utan att välja ett och gestalta det. Att variera känslouttrycken var också en kommentar 🙂 Jag har många som ler, nickar, lägger huvudet på sned och rycker på axlarna 🙂

Idag fortsätter jag att gå igenom och göra anteckningar som jag förhoppningsvis kommer att börja fixa i dokumentet under morgondagen och på torsdag är det dags att skicka det till redaktören som ska gå igenom det med rödpennan ännu en gång.

Det är en lång process att skriva och ge ut en bok. Och det krävs en hel del tålamod. Det är ca 6 månader kvar innan boken finns att köpa. Det låter som en lång tid men jag vet att det kommer gå snabbt och sen står jag äntligen där med min bok i händerna, mitt första mål avklarat och kan bockas av från listan 🙂

Jag tror att det är viktigt att behålla fokus på vad som kommer att komma, på vad allt slit kommer att resultera i. Särskilt under dagar som igår då allt bara kändes skit och jag helst ville krypa in under täcket och aldrig mer skriva ett ord. I dag känns det bättre (vi får se om det håller i sig hela dagen) och jag tror att jag hittat en lösning på ett problem som stört mig ett tag. Vi får se om jag kan få ihop det och om det känns som ett bättre alternativ än det jag har nu.
Jag öser i lite extra sand i min låda och bygger ett nytt torn som kanske kan passa bättre ihop med resten av slottet än det torn jag redan satt dit 🙂

Kram på er <3