• Skolavslutningar och andra saker

    Hej sötnosar <3

    Idag slutar min yngsta 4:an. Bara att inse, han är ingen bebis längre 😉 Så idag ska jag fixa det sista på presenterna som Grodan vill ge till sin lärare och extra resursen som varit med i hans klass under året. Så det blir lite tid vid symaskinen idag och det gör mig inget. Om jag ska vara ärlig så har jag faktiskt känt mig sugen på att sy i några veckor nu men prioriterat bort det. Lite synd faktiskt. Men så idag ska jag ta mig tid att sy. Både presenterna och en klänning till mig själv som jag klippte ut mönster till igår kväll. Förhoppningen är att den ska bli klar idag så att jag kan ha den på skolavslutningen ikväll 🙂 Vi får se om jag hinner. Men först presenterna 🙂

    Jag har funderat lite.

    De senaste året/en har detta varit i stort sett en skrivblogg. Där alla (nästan iaf) blogginlägg handlat om mitt skrivande. Men jag saknar att blogga om vardagsgrejer, när jag sytt något, utflykter som inte har med skrivandet att göra, shopping, inredning osv. Det var ju det bloggen började som, en dokumentation över hela mitt liv, inte bara skrivandet.

    Så det jag funderat på är om jag ska börja blogga om det igen, här? Eller om jag ska starta en ny blogg där jag bloggar om de sakerna och att fortsätta hålla denna till enbart skrivandet? Fast om jag ska vara helt ärlig så känner ju jag att jag skulle vilja blogga allt här. Men då kanske de som bara vill läsa författar/skriv relaterade saker inte vill läsa längre?

    Varför ska allt vara så krångligt för? Eller är det bara jag som gör det krångligt?

    Samma funderingar gäller egentligen mina Instagram konton också. Idag har jag 3 st. Och helst skulle jag bara vilja ha ett. Men de fokuserar på olika saker. Författarskapet/skrivandet, träning och sömnad. Jag skulle vilja ha ett som är: Livet 🙂

    Fattar ni vad jag menar?

    Ja, ja bara lite funderingar från mig så här en torsdagsmorgon 🙂

    Kram på er <3

  • Intervjuer – inte min grej

    Hej finisar <3

    Usch säger jag bara 🙁 Intervjuer är verkligen inte min grej. Särskilt inte när de är live och man inte har någon tid att tänka efter.

    Gjorde en radio intervju nu på morgonen och jag skäms faktiskt lite för hur usel jag var 🙁 Stakade mig och hittade inte orden, trots att jag skrivit upp stödord.

    Han som ställde frågorna var riktigt bra så det var inte det som var problemet. Det var jag. Helt klart bara jag.

    Blir man någonsin bekväm med att göra såna här saker?

    Kommer det att bli lättare?

    Jag hoppas verkligen det för nu sitter jag här med en klump i magen och önskar att jag kunde spola tillbaka morgonen och göra om det och få det rätt.

    Ja, ja jag hoppas bara att jag inte avskräckte någon från att testa läsa en romance.

    Kram på er

  • Ordräknaren tickar sakta uppåt

    Hej finisar <3

    Det vart ingen bra start på denna vecka för mig. Har dragits med huvudvärk sedan i måndags och det blev inte bättre av att jag var och spolade örat igår eftermiddag. Idag är det lite bättre, tack o lov!

    Jag har som mål att skriva på manuset en liten stund varje dag. Ibland blir det längre pass, som idag när jag suttit och skrivit i nästan fyra timmar, och ibland blir det lite kortare stunder. Men huvudsaken är att jag skriver varje dag. Och det har jag faktiskt lyckats hålla ganska bra och ordräknaren i dokumentet tickar sakta uppåt.

    Jag har en bra känsla inför det här manuset och jag märker hur jag utvecklats i mitt skrivande. Jag hoppas att det även ska synas på råmanuset när jag är klar med det. Att det är ett mer ”färdigt” manus som jag kan lämna ifrån mig till förlaget. Det känns dock lite konstigt att sitta och skriva om jul och snö och vinter när vi nu äntligen lämnat det bakom oss och våren är här 🙂

    Jag försöker också planera lite inför släppet av Brutna små regler. Vet inte om jag ska ha en releasefest eller om jag ska se om jag kan ordna några release signeringar istället på olika ställen runtomkring landet 🙂 Jag bor ju liksom lite off, så det är svårt för folk att ta sig hit för en fest. Vi får se vad det blir 🙂 Om jag skulle köra på signeringar, har ni några önskemål om var jag ska försöka boka in någon? Tanken hittills är Borås, Karlstad och Göteborg. Hade varit roligt med någon signering i Stockholms området också men det känns svårt att komma in på något ställe där.

    Kram på er <3

  • Att skriva ansökningar

    Hej finisar <3

    Spenderar denna söndagen med att skriva en stipendieansökan och en författarpresentation till Bokmässan i Borås.

    Det är sjukt svårt att skriva ansökningar tycker jag.

    Jag menar, hur personlig ska man vara? Hur kaxig kan man vara utan att man blir dryg? Hur vinklar man mindre smickrande saker så att de blir till ens fördel?

    Får fila på det en liten stund till. Har inga större förhoppningar om att få stipendiet men om man inte ens söker har man ingen chans 🙂

    Vad gör ni idag?

    Jag ska snart släppa det här ”stela” skrivandet och sätta mig med nya manuset en stund innan det är dags att laga mat till kidsen 🙂
    Jag kanske har glömt säga det kom jag på, att jag börjat på nästa manus i serien. Det som är tänkt att avsluta trilogin 🙂 Vi får se hur det går med det, eller om det blir tre böcker till med Forsberga som knytpunkt 😉 Jag har lite idéer.

    Kram på er!

  • Andra boks ångest?

    Har känt mig betydligt mer stressad genom hela arbetet med bok nummer 2 än vad jag gjorde med min debutbok. Särskilt nu under de sista rundorna av redigering. Jag vågar inte riktigt lita på mitt skrivande även när mina redaktörer säger att detta manus är snäppet bättre och att de tydligt kan se att jag utvecklats som författare.

    Känslan hos mig just nu är att jag skulle vilja börja om från början och skriva om allting. Inte så bra att känna så när vi är inne på sista vändan redigeringen och manuset ska sättas om en vecka 🙂 men jag kan inte hjälpa det. Jag minns när vi var här, på samma plats i processen, med Hemligheter små, då var jag så förälskad i mitt manus att det pirrade i hela kroppen när jag tänkte på att den snart skulle finnas ”på riktigt”. Nu känner jag mest att jag får ont i magen av tanken att Brutna små regler ska få möta läsarna.
    Nu låter det som att jag inte tycker om mitt manus, det gör jag. Mycket.

    Och jag hoppas att läsarna också kommer att göra det.

    Kanske är det där i allting bottnar. Att jag vill att läsarna ska tycka om den här boken lika mycket, eller mer, som de gjort med Hemligheter små.

    Att jag ställer högre krav på mig själv och mitt skrivande?
    Som tur är har jag redaktörer som jag litar på och den ena av dem skickade mig ett lugnande mejl igår där hon försäkrade mig om att det här kommer bli super. Att det vi pillar med nu bara är petitesser egentligen men som hen unnar sig att peta med eftersom resten av manuset är så bra 🙂

    Det är tur att förläggare och redaktörer finns, inte bara för att nagelfara våra manus men också för att ge oss de där lugnande orden när man behöver dem som mest. Jag älskar verkligen att jobba ihop med ”mina” förlagsmänniskor 🙂

    Så nu sitter jag på händerna i helgen och ska inte öppna manuset tills jag får tillbaka det igen med de sista kommentarerna. Och då ska jag blunda för allt annat som kan ploppa upp i mitt huvud och bara koncentrera mig på det som min redaktör anser behöver fixas. Jag litar på hen. Särskilt nu när min egen hjärna inte verkar vilja greppa det faktum att jag skrivit ett riktigt riktigt bra manus 😉
    Vad ska ni göra i helgen?
  • Gott Nytt År mina finisar <3

    Det sägs att man ska avsluta året så som man vill att det nya ska börja. Ett bra talesätt tycker jag och därför tog jag och mannen sovmorgon i morse. Kramades, myste, pratade och bara var. Det är fördelen med att ha så stora barn, man kan med gott samvete ligga kvar i sängen långt efter att de gått upp 🙂

    Nu på förmiddagen blev det en tur till gymmet. Äntligen har jag kommit igång med lite styrketräning igen efter en vår, sommar och höst med krånglande rygg. Sjukgymnastiken har gjort underverk och en operation är inte längre på kartan. Jag klarar mig utan det.
    Jag är en sån där person som egentligen inte tycker om att träna, men som gillar känslan efteråt 🙂 Så när jag väl kommer igång, får en rutin på det hela så kan det verka som att jag gillar att träna fast jag egentligen bara är ute efter endorfin kicken 🙂
    Då kan man ju fråga sig varför jag tränar? Och det enkla svaret är för att jag mår så mycket bättre om jag tränar. Jag blir piggare, gladare och får mer energi. De djupa dalarna (jag drabbas av depression ibland) blir inte alls lika djupa och de blir lättare att ta sig upp från dem. Jag tränar helt enkelt för att må bra och det vill jag fortsätta med under 2018. Att bygga upp kroppen så att den blir hel igen.

    Eftermiddagen ägnas åt skrivandet.

    Så klart.

    2018 ska bli mitt år på den fronten.

    2017 var ett helt magiskt år, jag fick bokkontrakt på de nästkommande delarna i serien, Hemligheter små släpptes, jag fick veta att den även ska släppas i Danmark, jag fick vara på Bokmässan i GBG som författare, jag bloggade på Debutantbloggen, jag skrev klart manuset till del två. Jag kan fortsätta rabbla en hel del saker till men ni förstår nog vart jag vill komma 🙂

    2018 är året då jag ska ta nästa steg. Kliva utanför min komfortzone, så att säga. Jag ska utmana mig själv mer och ta plats. Satsa helhjärtat på författarskapet som jag börjat bygga upp.

    Jag har skrivit en lista med mål som jag vill uppnå under 2018. Jag är inte riktigt redo att dela med mig av den än, men kanske lite längre fram 🙂 Ett av målen är i alla fall att bli mer fokuserad när jag sitter och skriver. Att verkligen ta vara på den skrivtiden som jag har. Det är något som jag kommer att behöva lära mig men jag tror att om jag kan få till det så kommer det att underlätta mycket för mig. Ett första steg för att nå det målet är att börja skriva (detaljerade) synopsis innan jag börjar skriva. Jag håller på med det just nu inför del tre i serien och än så länge känns det bra. Vi får se hur det fungerar när det väl är dags att sätta sig och skriva.

    Ett annat mål är att försöka skaffa mig en litterär agent. Något som verkar vara ganska svårt, men jag ger inte upp. Någon gång är det min tur. Det gäller bara att fortsätta försöka.

    Kvällen kommer jag att spendera med familjen och goda vänner. Vi ska äta gott, prata och bara ha det bra. En kväll helt i min smak och ett perfekt sätt att skåla in det nya året. Min familj betyder otroligt mycket för mig och jag älskar all tid jag får spendera tillsammans med dem.

    Jag hoppas att ni alla får en underbar kväll. Ett underbart nyår. Och en bra start på det nya året.

    Och ha roligt!

    Ta inte allt så allvarligt.

    Passa på att leka medan du kan.

    Ännu ett av mina mål för detta år 🙂 Att ha så roligt som jag bara kan. Att våga bjuda på mig själv.

    Kram på er och GOTT NYTT ÅR!!!!

    Vi ses på andra sidan 🙂

    Photo by NordWood Themes on Unsplash
  • Julkänslan börjar infinna sig

    Godmorgon finisar <3

    Jag sitter vid köksbordet och har precis ätit frukost, rostad macka med marmelad och ost, och planerar nu upp dagen för att jag ska hinna allt som behövs innan söndag a.k.a Julafton.

    I går kväll skulle jag göra citronkola men fick slänga två satser då de av någon anledning blev kola färgade och inte ljusgula som de ska vara och efter två satser var citronerna slut så idag måste jag till affären trots att jag hade fixat så jag skulle slippa detta. Vill inte åka och trängas med en massa folk. Jag avskyr folksamlingar. Stressade människor som bara tänker på sig själva. Jag får panik. Men citronerna måste inhandlas så jag ska åka ner här nu på morgonen och hoppas på att det inte är allt för mycket folk.

    Idag ska det sista julpyntet fram. Vi ska klä granen och byta ut alla dukar till juldukar osv. Även mina små tomtar ska plockas upp ur lådan. Jag ser verkligen fram emot att fira jul hemma hos oss i år. Det har vi inte gjort på länge och jag ska verkligen försöka få till den där känslan som min mormor (gud vad jag saknar henne) alltid lyckades med. När jag var liten (ja fram tills jag var i övre tonåren) firade vi alla högtidsdagar hemma hos mormor. Det är några av mina bästa minnen. Och jag önskar verkligen att mina egna barn ska få uppleva något liknande. Så i år blir det en mormor-jul. Eller i alla fall ett försök till det 🙂

    Jag har fortfarande semester från manuset. Det är hos redaktören på förlaget och jag antar att det kommer tillbaka till mig efter jul någon gång. Ganska skönt ändå att inte ha manuset att tänka på under jul. Även om jag undermedvetet tänker på det hela tiden. Jag skriver ner tankar och förslag på ändringar i min anteckningsbok mest hela tiden känns det som 🙂 Filar även på epilogen som ska ge en hint om vad sista boken kommer att handla om. Betydligt mycket svårare än vad det var att skriva epilogen i Hemligheter små.

    Ett synopsis till trean har även börjat ta form. Att flytta det från mina tankar till dokumentet i datorn var svårare än jag trodde, men det är i alla fall på G. Så att jag kan börja skriva så snart Brutna små regler är skickad till tryck.

    Nej, nu ska jag gå med Maya en sväng. Hon står och ser på mig med stora genomträngande ögon. Sedan blir det till att åka till affären för att köpa de där förbaskade citronerna. Önska mig lycka till 🙂

    Kram på er!

  • Det händer inte mycket förutom lite julstress

    Hej finisar <3

    För en vecka sedan kom vi hem från semestern.

    Underbara Dominikanska Republiken och Puerto Plata. Det var en välbehövlig vecka för hela familjen där vi fick en chans att bara vara. Vi fyra. Utan en massa måsten och vardagliga bestyr. Men nu är vi hemma igen och vardagen har sakta infunnit sig igen. Toppad med lite stress inför julen.

    Kortspel i skuggan vid poolen 🙂
    Stranden och havet var helt fantastiskt
    Jag bjuder på denna 😉 Lunch nere vid stranden!
    Restaurangen nere vid stranden hade en riktigt fin utsikt!
    Inga filter nödvändiga här inte 🙂

    Jag försöker att inte stressa så mycket. Utan att istället tänka att det får bli som det blir. Hinner jag inte baka 7 sorters kakor så är det ingen som dör för det. Jag hinner med det jag hinner med helt enkelt. I år ska vi fira julafton hemma hos oss. Barnen tycker att det ska bli jätteskönt att slippa åka iväg. Det tycker jag också. Jag trivs ju bäst hemma i mitt eget hus. Däremot så blir det ju lite mer att fixa, men det ordrar sig som sagt. Det blir vad det blir.

    Manuset ligger fortfarande hos förlaget och jag har faktiskt inte kikat på det sedan det skickades iväg. Men lite tankar har dykt upp, saker som jag vill ändra, dialoger som jag vill skriva om lite osv. Alla dessa saker skrivs ner i anteckningsblocket och sen får vi se om jag fortfarande känner på samma sätt när manuset kommer tillbaka.

    Jag passar på att längta medan manuset är hos redaktören på förlaget. Jag har ju som sagt inte hunnit längta de andra gångerna det varit iväg hos redaktören då det gått så snabbt att få tillbaka det, så nu passar jag på. Och jag kan säga att jag verkligen längtar nu. Jag saknar mina knasiga, varma och smått osäkra karaktärer som tror att de vet vad de vill 🙂 Och det är underbart att få längta.

    Idag skrev jag mitt näst sista inlägg på Debutantbloggen.

    Det känns lite sorgligt att debutantåret snart är slut, men det är dags att lämna plats för nästa gäng. Och vilket gäng sen. Det kommer att bli jättebra 🙂

    Min egen blogg har blivit lite lidande under detta år och nu när det är dags att släppa taget om Debutantbloggen så ska jag bli bättre på att uppdatera här 🙂 Målet är ett inlägg om dagen. Både lite mer personliga och sådana som har med skrivandet att göra. En blandad kompott helt enkelt, precis som det alltid varit och förhoppningsvis kommer allt fler att hitta hit och följa min resa som påbörjades för några år sedan, då jag bestämde mig för att skriva klart ett manus!

    Nu är det dags att blicka framåt och 2018 kommer att bli ett riktigt bra år. Jag känner det på mig 🙂
    Eller vad säger ni?

    Kram på er <3

  • Feminism, stereotypa könsroller och romance så klart!

    Detta inlägg skrevs från början för Debutantbloggen men jag tycker att det är såpass viktigt att jag vill ha med det här på min egen blogg, i sin helhet, också.

    Ni som läser denna blogg vet antagligen vid det här laget att jag brinner för romance genren 🙂 Det har jag alltid gjort men det fanns en tid då jag inte pratade högt om vad för böcker jag tyckte om att läsa. Jag smusslade med det och gömde böckerna bakom tidningar när jag läste på bussen till och från skolan osv. Inte för att jag skämdes, utan för att jag var så trött på alla blickar, viskningar och förutfattade meningar som folk tyckte sig ha rätten att tala om för mig. Då kunde jag inte argumentera tillbaka eller sätta ord på varför jag älskade böckerna, jag visste bara att jag älskade dem.

    Det är annorlunda nu.

    Jag har byggt en trygg plattform att stå på och jag fortsätter att bygga på den dagligen genom att läsa mängder med böcker, söka information och hålla mig uppdaterad om vad som händer i Romance världen, vart utvecklingen är på väg. För det är en genre som ständigt utvecklas, som ligger i framkant och till och med är före vårt samhälle i många avseenden. Men precis som i andra genrer så finns de böcker som är bekymmersamma. Och av någon anledning så är det alltid dessa böcker som lyfts fram när genren granskas under lupp i bla. media.

    Då får man höra att böckerna inte är feministiska och att de är könsstereotypa och saknar djup. Påståenden som inte kunde vara mer fel. Ja, för de flesta av romance böckerna som skrivs idag i alla fall. Och det är sådant som får mig att gå igång och vilja ge mig in i en diskussion med de som har denna skeva uppfattning om genren.

    Feminism handlar om tron ​​att kvinnor och män borde ha lika rättigheter och möjligheter. Det inkluderar att skapa utrymmen för kvinnors röster att bli hörda. Bokbranschen har historiskt sett varit en mansklubb, men romance genren har brutit sig loss och utvecklats till att bli ett skyddat utrymme för kvinnors skrivande. Kanske är det därför romance ofta nedvärderas av den litterära världen?
    För det är vinnorna som står i centrum när det kommer till romance. Det är övervägande kvinnor som skriver och läser romance och det är kvinnor som historierna handlar om. Det är också övervägande kvinnor som arbetar med utgivningen av romance böcker på de stora förlagshusen, så visst tusan är genren feministisk. Det går dock inte att sticka under stolen att det finns många romance troper som inte känns särskilt feministiska tex, kvinnor i nöd som väntar på att mannen ska rädda dem och alfamän som dundrar in och tar vad de vill ha utan att reflektera över vad kvinnan vill och kvinnor som faller handlöst för dessa alfamän trots att de är riktiga skitstövlar, men faktum är att inte varje roman använder sig av dessa troper. De finns så många fler, så många som bejakar de feministiska värderingarna.

    Romance genren har följt med samhällets utveckling och är väldigt annorlunda idag än vad de var för fem, tio, trettio år sedan och om man kollar på utbudet idag så finns det övervägande historier om kvinnor som tar ansvar, som får vad de vill ha och som vänder på steken i svåra situationer. Läsarna vill ha hjältinnor som de kan identifiera sig med (i alla fall en liten del) och som de kan se upp till och de flesta författare levererar faktiskt just det. De väljer att ta sin historia i otroligt feministiska riktningar.

    De har starka kvinnliga huvudkaraktärer och kvinnors behov sätts först. De låter kvinnor utforska sina fantasier på ett tryggt sätt och de tillåter kvinnor att ta kontroll över sin sexualitet, oavsett vad deras situation är i verkliga livet.

    Men det är inte bara könsrollerna för kvinnliga karaktärer som har fått en makeover. I tex. historiska romance böcker är hjältarna som för en generation sedan hade plöjt sig igenom våra hjältinnor utan att bry sig om konsekvenserna inte längre lika vårdslösa med kvinnornas rykte. De bryr sig också om familjen och vill vara närvarande i sina egna barns liv, ofta för att deras fäder var frånvarande, missbrukande eller överdriven besatt av klass och social status. Och de bestämmer sig regelbundet för att gifta sig med kvinnor som är vackra och fogliga, bara för att sedan känna sig dragna till okonventionella kvinnor som själva står i strid med samhällsnormer. Även i samtida romance böcker ser vi denna utvecklig, där männen inte känner sig hotade av en kvinna som är framgångsrik och som vet vad hon vill ha. Där de faktiskt står upp för kvinnor när de blir orättvist behandlade. Män som säger ifrån till andra män när de beter sig som skitstövlar, som inte står bredvid och ser på utan faktiskt agerar.

    Det är en fantastisk utveckling som romance genren gjort och jag hoppas att folk (framför allt kanske media då det är genom dem som icke romance läsare får sina intryck av genren) kan få upp ögonen för detta och inte längre hålla fast vid de gamla föreställningarna som de har. Jag ser fram emot en tid då jag slipper ta diskussionen om jag kan vara feminist och samtidigt älska romance eller då seminarium/föreläsningar inte längre behövs för att bla. diskutera om man kan kalla romance för en feministisk genre trots att böckerna ofta skildrar stereotypa könsroller? (Bara den frågeställningen får det att krypa under skinnet på mig och jag inser att den som ställt frågan antagligen inte läst så många romance böcker publicerade de senaste åren.)

    Men tills den dagen kommer så fortsätter jag – och många med mig – att ta dessa diskussioner. Att sprida kunskap. Och jag gör det med ett leende på läpparna, för jag får ju prata om något jag älskar.

  • En utmaning

    Det är tyst från mig här på bloggen och det beror till stor del på att all min energi går till revideringen av Brutna små regler. Om jag inte sitter vid datorn och skriver så tänker jag istället på manuset och jag har även konversationer med mina karaktärer (ibland ut högt så folk tittar konstigt på mig).

    24 timmar om dygnet så är manuset det enda som snurrar i mitt huvud just nu.

    Detta är nog den största revideringen jag hittills gjort i ett enda svep och på så här kort tid. Jag visste när jag skickade in manuset att det skulle behöva ändras om en hel del men kanske inte riktigt så här mycket. Och det är inte förlaget eller redaktören som bett mig om det utan det blev bara så. Mina kugghjul började snurra när jag fick tillbaka kommentarerna av redaktören och sedan tog det fart. Jag flyttade några scener då manuset var lite bak tungt (Påpekande av redaktören), precis som Hemligheter små var. Börjar se ett mönster här 🙂 Och sedan behövdes det skrivas nya scener för att binda ihop det igen och då dök nya idéer upp och så har det fortsatt.

    Grundstoryn är fortfarande kvar och merparten av scenerna men på lite andra platser än vad jag hade dem från början. Jag jobbar med tillbakablickar, vilket är nytt för mig, och flyttat större delan av handlingen från Stockholm till Forsberga eftersom det är det lilla samhället som binder ihop böckerna. Det är ett slitigt jobb men jag kan verkligen se hur mycket bättre det blir. Och jag hoppas att min redaktör ska hålla med mig om det när jag skickar in det igen i slutet av månaden.

    Den där goa känslan, som jag hade med Hemligheter små, att detta kommer att bli en sjukt bra bok börjar så smått krypa fram och jag njuter verkligen av att få göra detta en gång till. Det ska bli så spännande att se vad ni kommer att tycka om Agnes och Marcus och deras berättelse.

    Kram på er alla fina <3

%d bloggare gillar detta: