Hej finisar <3

Hoppas att ni har en bra sommar!

Min sommar har hittills varit riktigt bra. Blev klar med den massiva (och jag menar verkligen massiva) redigeringen av Små stjärnor i natten i början av juni och sedan drog hela familjen till USA i tre veckor.
Det var tre veckor utan en enda tanke på manuset eller på skrivandet och det var faktiskt väldigt skönt efter att ha arbetat så intensivt innan vi åkte. Det blev helt enkelt en välbehövlig paus.

Manuset är nu tillbaka igen och jag sitter nu med den sista redigeringen innan det ska skickas till språkgranskning. Mest är det små saker som ska fixas till nu, lite gestaltning och förankringar mm. Känns så skönt att manuset äntligen börjar foga sig och ta sin rätta form.

Men sen då? När Små stjärnor i natten är klar och skickas till tryck, vad är planen då? Jag vet faktiskt inte. Det här är sista boken som jag har kontrakt på med HarperCollins Nordic och när den är klar står jag utan förlag.
Jag har ju ett färdigt råmanus som varit hos en lektör och tanken är väl att ta tag i det och redigera det. Kanske kan jag få det skickat till agenter i oktober/november någon gång.

Kan inte hjälpa att känna att det är som att börja om från början igen och försöka ta sig igenom det där nålsögat. Nu vet jag ju att det inte riktigt är så, eftersom jag kommer att ha tre böcker i ryggsäcken som förhoppningsvis visar på att jag kan ta kritik, kan redigera efter andras åsikter, slutföra manus osv. Och kanske till med visa på att jag kan skriva ganska hyfsat 🙂

Det är väl bara det att jag inte riktigt gillar att inte veta vad som kommer att hända härnäst. Kommer något förlag vilja ge ut Game on? Kommer de tre nästkommande böckerna i Forsberga- serien att ges ut? För skriva dem kommer jag att göra! Och hur ska jag göra med mina paranormal romance manus som ligger och gror? Ge ut själv kanske? Lägga upp dem på Wattpad?

Som ni märker är mitt huvud fylld av tankar om framtiden och vart min författarkarriär kommer att ta vägen. Jag är dock övertygad om att saker och ting kommer att falla på plats så småningom. Det gäller bara att ha det där berömda tålamodet, som jag tror jag fick aningens för lite av när jag kom till världen 🙂 Ett som är säkert är i alla fall att jag inte kommer att sluta skriva. Det kommer jag antagligen aldrig att göra. Inte så länge som det finns nya historier att berätta!

Avrundar detta inlägg, som jag hoppas kommer att vara början på att få igång denna trötta, smått bortglömda blogg igen 🙂 med att bjuda på några bilder från vårt resa till USA.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

•