Idag fick jag en personlig refusering. Inte en standard utan en personlig. Med kommentarer om mitt manus.
Från ett av de stora förlagen.
Det kom några tårar.
Men när besvikelsen över att ha varit så nära och inte kommit hela vägen lagt sig insåg jag hur jäkla stort det är.
Ett förlag har tagit sig tiden och kostnaden att lägga ut mitt manus på läsning hos lektör. De har diskuterat det på manusmöten. De har övervägt att ge ut det.
Det är ganska fantastiskt ändå. Mitt första manus jag skickat in till förlag har gått så långt att de övervägt att ge ut det. Jag är stolt. Över mig själv och mitt manus.
Jag ska ta till mig kommentarerna jag fick och göra det ännu bättre. Fixa till de saker som de påpekade, där de hittade brister.
Jag väntar fortfarande på svar från 4 förlag (varav ett som jag vet har det ute hos lektör i skrivande stund). Det kommer att bli en bok. Frågan är bara när och hur 🙂 men när det väl blir en bok kommer jag att ha gjort den så bra som jag bara kan. Så bra som den förtjänar att bli. Det kan jag vara säker på.










